Arvika dag 1

Efter att jag och Malin smetat på oss våra ansikten (läs: sminket) så bar det iväg och första ölen knäpptes. Det var en fröjd att efter många turer hit och dit äntligen ge sig ut på vägen och vi körde faktikst inte fel en enda gång, utan kom fram helt helskinnade. Parkerade bilen, som även kom att bli våran sov plats och traskade upp mot campingen. Det var alltså onsdag och redan innan klockan 18.00 var åtminståne jag behagligt salongsberusad, hade träffat min syster och alla hennes kompisar som kommit lite tidigare.

Som utlovat fick Malin och syrran min, Linnea träffa på Svett-Chrille, sen vart det häng på campingen och det var stora klunkar som svalkade strupen. De flesta lodiga killar förvandlades till vackra prinsar, ja, min vanliga åsikt om vad som är snyggt och upphetsande försvann och vips hade vi fattat tycke för varsin grabb, Malin och jag. Men de dumpade vi snabbt när vi upptäckte att de hade ett tält som var fyllt till brädden med Rekordelig Skogsbärscider, 7,0%. Det sveptes burk efter burk, samtiditgt som jag och malin faktikst hade en brilliant vaktstyrka, bestående av en som höll utkik medan den andra svepte en burk.

Efter detta lilla upptåg kom våra riddare tillbaka, och vad jag minns så var Malin nästan deckad vid det här laget. Min hjärna fattade dock förstånde och menade på att jag inte kunnde somna nu, klockan var ju inte ens ny dag! Och dessutom hade jag ingen lust att slita av mig kläderna (inte än i alla fall, heh.) Så jag gav mig av på en vandring över campingen och fann tillslut ett synthargäng med färgglada dreads och, de hade vart i nåt land tydligen och vad får man med sig hem? Jo, två flaskor absint, 90 och 80 procentig alkoholhalt.

Eftersom jag var skapligt förfriskad hejdade inget mig från att pressa ner åtskilliga klunkar absint, och efter det här minns jag faktiskt inte så mycket mer än att jag vaknar upp i ett tält, spyr sen lägger mig och sover igen. Vaknar en gång till och är helt blöt, har på mig ett par alldeles för stora badshorts och har fått mina ballerinaskor fyllda till bredden med regnvatten. Klockan är nu runt sju på morgonen och det enda rätta för min del blir att ta mig till parkeringen, bilen och framförallt, MALIN. Vilket jag också lyckas med, och jag blir dessutom stolt över mig själv för denna bragd. Nu börjar nästa dag på Arvikafestivalen, och det här är faktikst bara vissa delar av sanningen.. ;)